Är vårt samhälle uthålligt?
ENERGI, KLIMAT och ODLING.

En enkel beräkning visar att bioenergi som ersättning för fossila energikällor är en global omöjlighet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med mark för att mätta alla munnar och samtidigt få fram energi till västerlandets nuvarande, energislösande livsstil. I stället för att ta ett förväntat övergripande samhällsansvar så agerar anställda på myndigheter och universitet från snäva intresseområden där den optimala helheten inte beaktas. 

Ett exempel är hur man arbetar för att säkra råvarutillförseln till Fortums bio­eldade fjärrvärmeverk vid Värtan i Stockholm, där Sveriges Lantbruksuniversitets (SLU) forskare utreder delaspekter enligt finansiärernas önskemål likt kommersiella konsultföretag istället för att objektivt belysa alla aspekter, vilket förväntas av ett universitet. Man nämner t ex inte alls att marken utarmas eftersom massiv bortförsel av halm och grenar minskar mullhalten i marken och därmed leder till skördesänkningar på sikt. 

En liknande inkonsekvens föreligger när svenska forskare och myndigheter påpekar att markvården måste förbättras radikalt i U-länderna för att minska klimatpåverkan och säkerställa livsmedelsproduktionen globalt. Men den värsta markförstöringen sker i I-länder, där inte minst vi svenskar oåterkalleligt förstört mycket mer värdefull åkermark per invånare det senaste årtiondet än U-ländernas fattiga landsbygdsbefolkning. Tusentals hektar bördig jord i Sverige har täckts med metertjocka lager av sten och asfalt under gator och motorvägar, parkeringsplatser, flygplatser och industritomter för att med en stor energiinsats kunna frakta hit råvaror, livsmedel och snittblommor bland annat från Kenya. 

Att skicka västerländska rådgivare till U-länderna förvärrar situationen så länge vi inte själva bedriver en uthållig livsmedelsproduktion där näringsämnen utan gifter återförs till växtodlingen. I stället sprider vi giftigt avloppsslam på ren åkermark eller deponerar slammet på avfallsupplag med hjälp av fossila energikällor.

 

Det finns dock en lösning på problematiken markvård - energianvändning - klimat. 

Det är kolfastläggning med träkol, dvs man plöjer ned träkol i marken på samma sätt som indianerna i Amazonas gjorde under flera tusen år för att skapa bördiga odlingsjordar, så kallad terra preta av den annars näringsfattiga marken. Dessa jordar har fortfarande en närmast paradisisk bördighet eftersom de håller både vatten och näring till växterna.

För att kunna utnyttja denna potential krävs att markforskarna lär sig skilja på kol som är bundet i träd och annat organiskt material från elementärt kol, som träkol består av. Hemligheten med terra preta är att träkol har en halveringstid på cirka 6 000 år medan kol i dött organiskt material har en halveringstid i marken på endast några decennier. 

Trots att träkol är praktiskt taget inert så fyller det i stort samma funktion som mull (det vill säga dött organiskt material) i marken men utan att brytas ned som mullen gör. 

Vi kan alltså odla upp skogsmark till livsmedelsproduktion och trots det få minskade utsläpp av koldioxid om träkol tillverkas och plöjs ned.

Träkolet skulle kunna tillverkas i fjärrvärmeverk med biobränsle. Eftersom värmeutbytet blir lägre än vid fullständig förbränning så kan träkolstillverkning ske under sommaren då värmebehovet är lägre. Man kan även under vintern prioritera en uthållig biobränsleanvändning genom att kompensera det minskade energiutbytet genom att isolera bostäderna bättre så man inte "eldar för kråkorna". Träkolstillverkning i värmeverk medför visserligen ökade transporter när träkolet återförs till marken men tar bort värmeverkens behov att transportera och deponera miljöfarlig aska.

 

Hylander Junior

 Träkolets positiva aspekter kan även villa- och koloniodlare utnyttja genom
 att kola sitt trädgårdsavfall, såsom fruktträdens kvistar, i stället för att köra
 det till miljöstationen. Träkolet dopas sedan med urin från en urinsorterande
 toalett. Detta leder inte till ökad energianvändning och medför ingen
 smittorisk, eftersom våra njurar har en underbar förmåga att energieffektivt  
 avskilja giftiga tungmetaller och smittämnen från urinen. 

 Genom att sluta asfaltera god åkermark och använda mindre energikrävande
 odlingsmetoder utan insats av fossila bränslen till drivmedel och gödsel men i
 stället tillverka terra preta, så kan vi få ett uthålligt lantbruk där bördigheten
 är säkerställd för tusentals år.


 Bild:Hylander Junior i praktiskt arbete med Terra Preta.

 

Lars Hylander
docent i miljöanalys Uppsala universitet